Nu då?!
Man kan ta sig till ställen på olika sätt och vi kanske inte gjorde det bästa valet. Men vi tog oss fram till ön koh Samui.
Morgonen den 10 feb så vaknar vi upp på hotellrummet i Bangkok, Chinatown.
Vi dricker kaffe och funderar mer eller mindre fortfarande vart vi skall åka. (Planlöst resande kanske inte är smart till 100%, Någon form av plan bör man ha)
Hursomhelst vi checkade ut och frågade i receptionen om bästa sättet att ta sig till dom muaeng flygplatsen, och blev rekommenderad en taxi. Ute på gatan tar det väl 15 sekunder att få en taxi efter att man har visat lite med handen/fingret att man är intresserad av att åka.
Vi slänger in sakerna och taxichauffören rullar iväg bland alla galningar på de flerfiliga vägarna. Vissa gånger är det 4 filer, bilar åt alla håll och kanter som byter fil med varandra, så även vår chaufför. Mopedister och motorcyklister saknar vett, dom blåser runt 2-3 stycken på mopederna och praktiskt taget alla kör utan hjälm. Även barn åker utan hjälm.
Tillbaks till resan, chauffören saknar inte kunskap i att köra bil då han verkar ha fått igång den själv och kan gasa och bromsa men herregud va kan kunde gasa och bromsa.
Han ligger mitt mellan två körfält långa stunder, tutar på andra och känns lite som en elev på körskolan.
Han mumlar något om 50baht och sträcker upp handen som om han vill ha cash, mitt i resan, men jag lyckades inte förstå va han ville med det. När vi kom fram till en vägtull för att ta oss ut på motorvägen gick det upp ett ljus för mig att jag skulle kanske betalt detta. Jaja det löste ju sig och jag fick betala för det sedan när vi landade på flygplatsen.
Well.
We didn’t die!
